En lite juligare söndag

Igår var det första advent och dags att kicka igång julen på riktigt. Hela helgen gick faktiskt ganska långt i julens tecken med Pedavoces konsert på fredag, julöppning och lillajuls kalas på lördag.
Igår gick jag på Stundars julmarknad med Sandra och hennes julhund, även om det var lerigt och grått så kändes det stämningsfullt att gå bland stånden och känna doften av nygräddade grisar. När mörkret kom så tände vi första ljust i adventsljusstaken min mamma gjorde åt oss igår. Nu behöver vi bara städa upp lite för att få fortsätta pynta. Julen blir nog minsann fin i år igen.

   

En snöig och lugn helg

På fredag jobbade jag sammanlagt över tolv timmar, så när jag kom hem närmare midnatt den kvällen bestämde jag att resten av helgen minsann skulle bli i det lugnaste laget.

På lördag vaknade jag allt för tidigt och stod länge i mörkret i vardagsrummet och fascinerades över snön. Så lätt man glömmer hur vintern känns. Gick in till stan och träffade sen Hanna för en lång kaffe på Sweet Vasa. Det är konstigt hur fyra timmar kan kännas som en fingerknäppning med vissa människor. 

Hade planer på att titta på film och mysa på lördag kväll, men snön fick mig att gå ut i tystnaden istället. Behövde en promenad för att stänga av tankarna, så lade på en podcast och bara gick långsamt och tittade på världen.

Och söndagen kom alldeles för fort även om lördagen gick i långsamt tempo. Idag lyxade vi till det med scones och varm choklad till frukost. Sedan gick jag en sväng till stan, behövde komma ut ur huset för att inte bara stirra på en skärm hela dagen. För sen jag kom hem är det i princip vad jag gjort.  

Att mata det onda

Imorse vaknade jag med ett skav i kroppen, en längtan efter allt det som nångång var. Tystnaden och snön fick mig att tänka på den där natten i Helsingfors då jag och min syster i nysnö gick hem i allt för lite kläder och min kropp inte kunde bestämma sig för att vara lycklig eller ledsen. Ledsen för att jag just blivit lämnad eller glad för det jag hade kvar. Och nu är den känslan här igen. Fast jag inte förlorat något, fastän så mycket är fint. 

Det är inte det som är nu som skaver, det är det som skall komma och det som har varit. Det är mitt eviga problem med att inte kunna leva i nuet. Att det mest oväntade kan väcka en obehaglig känsla i min kropp om att det är för sent för alla de där naiva drömmarna jag hade för fem år sedan. Den eviga frågan om vad som kan hända med livet. Alla mina hjärnspöken som hälsar på. 

Så jag låter det komma. Låter allt skölja över mig. Lägger på min sentimentalaste lista med musik, går långt tillbaka i mina fotomappar. Känner efter, saknar. Snart är det kanske borta igen, och andra tankar får ta plats.

Paris

Ju mer jag läser desto sjukare tar det i kroppen, tyngden över bröstet blir för stor och jag är tvungen att stänga av helt och hållet. Det är så himla svårt att greppa och förstå att sånt här händer, att det händer för ofta, att det händer överallt. Det är omöjligt att inte bli rädd och tänka på att det här kommer väcka mera hat, när det bara borde leda till mera kärlek.

Jag tänker på hur glad jag blir av att se de få flyktingar som kommit till Vasa. Hur de är så oskyldigt rör sig i min lilla stad. Och jag hoppas att de kan få känna sig trygga i att få vara här. Att den här terrorattacken inte skall påverka deras liv här i lilla Vasa allt för mycket.

Paris är den finaste stad jag vet, och kommer så förbli. All min kärlek är där, med staden och människorna.

Presenter att hänga i julgranen

Min pojkvän vet minsann vad som gör mig glad. När han kom hem från Åbo hade han med sig två julgransbollar åt mig. Två av det finaste slaget som jag bara brukar titta på och röra vid, beundra och drömma om. Älskar att han valde ut just de här två, som ju faktiskt är hemskt mycket jag när jag tänker efter. I år blir det nog en liten gran till lilla jul så jag får nåt att häng mina nya fina bollar i!

"Jag samlar nog inte på något"

Det är inte längesen jag pratade med någon om att jag nog inte samlar på någonting. Kunde verkligen inte komma på när jag senast skulle samlat något. Ha ha. I lördags städade jag köksskåp och hittade det här i en hylla. Massor muffinsformar. Alltså verkligen mängder av formar i olika färger, mönster och storlekar. Så jag antar att jag visst samlar på nått, jag samlar på muffinsformar.

Helg uppdatering

På fredagkväll när jag kom hem var jag ett vrak. Hade den galnaste jobbveckan och lite pms på det ännu resulterade i att jag var dödstrött och känslomässigt urladdad. Alltså var jag hemskt tacksam för att jag inte hade nåt inplanerat över helgen, och att lördagen var röd dag och allt var tyst och stilla i staden.

Efter jobbet på fredag träffade jag mina vänner för en välbehövlig lång pratstund, men sen har helgen gått i långsamt tempo. Mitt mål för helgen var att städa hemmet, men på ytan ser fortfarande rätt så stökig ut. Det jag däremot spenderade lördagen med var att städa flera skåp i hemmet, för hur stökig jag än verkar vara så fullkomligt älskar jag att ordna och organisera mina saker. På lördag kläckte också Nicke idén om att möblera om i arbetsrummet, och jag är inte den som sätter mig emot såna påhitt. Alltså har vi idag haft flyttdag med en paus för plätt stekande och ätande.

Jag fick alltså min lugna helg utan måsten, så nu är jag nog redo för en ny fullspäckad vecka. Ser dock redan framemot nästa helg som jag tänkt mig ska gå i samma tempo som denna.

Min absoluta favorit låda hemma hos oss, nu välstädad. Lådan med

alla mina muffinsformar, fina servetter och annat kalasigt.

Flytt och plätt söndag.