Om vi vände om nu skulle vi aldrig se om vingarna bär

sticks 'n' stones

Efter ett och ett halvt år fick jag äntligen inspiration till att fota mitt alster från stick och virknings kursen jag hade i skolan våren 2011. Inte mera märkvärdigt än mig, min kamera och min självutlösare, men det är bättre än ingenting.

Ponchon är stickad på maskin förutom detaljer på huvan som är virkade, samma gäller tajtsen och detaljerna längs benen. Väskan är virkad.

.

Jag tänker ofta på vem jag egentligen är. Vill lägga in mig i nått fack, i någon grupp av människor. Jag funderar, tänker och grubblar. En sak kanske passar in någonstans, en annan inte alls. Jag känner att jag är alldeles för vanlig, nästan tråkig. Tänker att jag vill passa in någonstans. Vill vara hippie eller hipster, eller varför inte hårdrockare. Men ingenstans känner jag mig rätt.

Men så tänker jag att jag är ju ändå någon. Jag är ju jag.
Jag är hon som inte trivs i högklackade skor, som gråter när hon ser på Glee, hon som är blyg men bara du vågar lära känna henne otroligt sprallig. Hon som just lärt sig älska att köra bil i sin ensamhet, som slutat bry sig om vad anda egentligen tycker, hon som alltid bryr sig lite för mycket om de hon verkligen tycker om. Hon som klär sig precis som hon vill och känner för, hon som älskar efterfester, som gör allt i sista minuten. Hon som tycker om att vara ensam men suktar efter närhet, hon som alltid gör sitt bästa, som älskar hösten. Hon som ibland känner sig så fruktansvärt osäker och i nästa stund kunde erövra världen.

Och henne känns det ju ändå inte så dumt att vara.

 

måndagslista

1. Var är din mobiltelefon?
Alltid borta. Oftast i min väska någonstans.

2. Var är din andra hälft?
Jag är min andra hälft.

3. Ditt hår?
Firar snart ett år som ofärgat. Bästa beslutet jag någonsin tagit för mitt hår.

4. Ditt humör?
Kommer att gå i botten om jag inte aktiverar mig snart.

5. Din dagsplan?
Känns som att dagen börjar vara slut, men skall gå på en promenad med musik i öronen, föra mammas lånade böcker till bibban och kanske se på lite tv och dricka en stor kopp te.

6. Det bästa du vet?
Att tänka klart, att hångla, lurviga hundar, familjen, nätter som dansas bort, intensiva pojkögon, hårda och starka godisar, mina vänner, och att ligga vaken en hel natt och prata om allting med någon man tycker om. Många bästa saker.

7. Din dröm i natt?
Jag och en vän tävlade om en pojkes uppmärksamhet. Jobbig och onödig dröm.

8. Ditt livsmål?
Att känna att det jag gör är vad jag vill göra, ge alla människor en chans och inte bli en surtant.

9. Rummet du är i?
Mammas och pappas kök, fint och hemtrevligt ställe.

10. Din hobby?
Har så många som jag sysslar så sällan med. Mest sjunga, fota och pyssla vill jag göra alltid.

11. Din skräck?
Det klassiska att det skulle hända nått åt dem jag älskar, men det är väl klassiskt för att det verkligen skulle vara så hemskt.

12. Var vill du vara om sex år?
Jag vill ha kommit underfund med vad jag vill med livet, vara äckligt lyckligt kär, bo någonstans där jag trvis och ha mina närmaste runt mig.

13. Var var du igår kväll?
Jag var hemma.

14. Vad är du inte?
Rik, korkad och fördomsfull (försöker iallafall mitt yttersta för att inte vara det).

15. En sak du önskar dig?
Att jag skulle våga så mycket mer. Våga prata med den där söta pojken som jag alltid stöter på i vimlet, hoppa bungyjump eller uppfylla mina vildaste drömmar.

16. Var växte du upp?
Jag växte upp i det här huset som jag nu bor i. Väldigt tryggt och skyddat.

17. Det senaste du gjorde?
Åt mannagrynsgröt och lackade naglarna.

18. Dina kläder?
Stor tröja med en fin räv på, tajts och mammas gamla sjal.

19. Din tv?
Ligger nerpackade någonstans med alla mina andra saker.

20. Ditt/dina husdjur?
Min mamma och pappa har en husky, världens finaste Giza. Själv vill jag skaffa en samojed så fort jag har möjlighet.

21. Din dator?
En asus som tjänat mig i ett år nu. Börjar småningom förfalla.

22. Din bästa ägodel?
Saker är ju rätt tråkigt, men det skulle vara min dockservice med tingeling motiv jag fick av mamma förra julen. Ja, på riktigt. Den gör mig alltid glad.

23. Saknar någon?
Inte så mycket eftersom jag får bo här nära mina närmaste nu. Skulle vara allra käraste syster isåfall, men henne saknar jag alltid.

24. Din bil?
Har ingen bil. Kör med mammas och pappas polo.

25. Något du inte har på dig?
Håriga moonbots.

26. Favoritaffär?
Carlings. Men är alltid för fattig för att handla där.

27. Din sommar?
Stressig men väldigt bra.

28. Älskar någon?
Många.

29. Favoritfärg?
Mossgrönt eller vinrött.

30. När skrattade du senast?
Igår skrattade jag mycket.

31. När grät du senast?
På lördag.

kärlek

De här två brorsönerna är det finaste.

Tack för maten mamma

Det här låg på bordet när jag kom hem, och mamman var spårlöst försvunnen.

I'm always the one who loves more

 

 

Alla bilder hittas på min pinterest 

om livet

✈ När  man är 22 år gammal så skall man inte bo hemma hos sina föräldrar. 

Jag har nu bott hemma i två veckor, och har ännu två månader kvar framför mig. Visst har det sina fördelar, men jag märker själv hur dåligt det också får mig att må. Har varit så glad och lycklig hela sommaren när jag bott i favorit staden Vasa, för mig själv i mitt egna hem och i mitt eget rådd. Nu skall jag igen vara beroende av någon annan och även om jag får göra det jag vill så har jag t.ex. ingen egen bil att ta mig bort från landet med. Jag vill fortsätta leva rövarliv och låtsas att jag inte är vuxen.  

✈ "En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart" - Jan Stenmark

Det där brukar jag tänka på ofta, att det är dumt att tänka och grubbla så mycket som jag gör. För jag tänker mig till ångest lite för ofta. Och ja, ångest är väl kanske lite väl starkt ord men jag vet hur det är att ha ångest riktigt på riktigt och lite för ofta är det lite för nära till det stadiet. 

Jag tänker, grubblar, oroar mig och tänker ännu lite mera. Väger för- och nackdelar, tänker på allt som kan hända i livet, på vad som händer om jag gör si eller gör så. Egentligen är det ju inte svårare än att bara leva och ta en dag i taget. Allt löser ju sig alltid, och nästan alltid till det bästa. Och visste skulle det vara trevligt att vara lite mer korkad ibland.

✈ Man kan vara precis lika jobbigt olycklig kär när man är 22 år som när man var fjorton.

Jag trodde inte att man kunde bi knäsvag, pinsam och lycklig av att finnas i närheten av en människa som man knappt känner ännu i den här åldern. Enda skillnaden är väl att man har lite perspektiv på det hela nu. (Och jag vet ju att det bara handlar om attraktion egentligen.)

✈ Det är svårt att skaffa nya vänner och bekantskaper ifall man är en sån som behöver lite tid. Jag har aldrig haft något behov av att stå i centrum eller synas och höras, och det straffar ju lite sig själv att jag bara accepterat att det är så. Jag har inte riktigt lärt mig den där sociala biten, vilket gör att jag har svårt att umgås med sådana som är likasinnade. Det brukar liksom bli lite tyst och konstigt. 

Jag tycker ju om människor, glada människor speciellt, och jag skulle vilja kunna umgås med alla människor utan att fundera så mycket på hur man skall umgås. Jag är helt enkelt en sådan som oftast behöver en andra chans, men det är ju svårt för andra att veta.