2018-04-10

Påskens traditionsenliga grillfest

mar001

På påsken hör det till att grilla! Eller ja, kanske inte för alla men i alla fall för mig och mina vänner. I många år har vi grillar på påsk oberoende väder, så många gånger att det nu nog får lov att kallas för en tradition. Så trots minusgrader åkte grillen fram även denna påsk.

mar002 mar003

I år körde vi två nya grejer dock, den första var att vi satsade på knytkalas istället för att alla tog med sin egna mat och den andra var att kvinnorna höll sig ute och männen inne. På nåt vänster hamnar alltid männen vid grillen och kvinnorna med stöket där inne så vi kvinnor tog beslutet att vi kan minsann också stå och vakta en grill. Och visst kunde vi det (även om jag själv mest vaktade och fotade, medan de andra svängde grillspett)! 

mar005

Som ni ser blev ju resultatet himla maffigt och smarrigt och ännu godare blev det med alla mumsiga tillbehör. Så härligt att kunna göra mat tillsammans och sen njuta av all mat tillsammans på ett helt annat sätt än om alla skulle stått för sitt egna. 

mar007

Och njöt gjorde vi vågar jag nog lova. Vi var dessutom rekordmånga runt bordet (som  i år blev två) hemma hos Marinas föräldrar, så ovanligt med så många på plats på en och samma gång! Vi sjöng, åt och åt, njöt och sjöng lite mer i många timmar. 

mar008

Jag fick också leka mamma åt Sandra och gömma ett ägg åt henne eftersom att hon inte träffade sin mamma under påsken. Förstår hennes önskan om att få leta ägg på påsken eftersom att det också i hela mitt liv varit en viktig tradition i min familj och jag kan inte tänka mig att det blir påsk alls i fall jag inte får leta efter åtminstone ett ägg.

mar010

Sen skulle vi ta en gruppbild. Vet inte om det var klockan som var mycket eller sällskapet som hade för roligt för att pausa, men vi var bara en tredjedel som helst vågade försöka oss på en bild och resultatet visar väl kanske på att det var sent och stämningen på topp. 

Snabbt var det dags för de andra att packa in sig i en taxi och åkte iväg in till stan för att fortsätta natten, jag och nicke skulle upp och hänga med nästan hela min familj följande dag så vi tog det vettiga (om än tråkiga) beslutet att åka hem och sova istället. Och det var den lyckade grillfesten. 

2018-04-01

En god liten cheescake till påsk

Easter cake

För en vecka sen eller så berättade min mamma att hon hittat ett recept på en kladdkaka gjord på memma, och den tänkte hon självklart göra till påsken. Min mamma har tidigare också hittat recept med memma som aldrig fallit mig i smaken så jag sa genast nepp, den kakan få hon ha för sig själv! Min mamma må vara envis och tycker tydligen om memma för kakan skulle hon minsann göra, och jag må släktas på min mor för jag envisades med att då ska jag minsann göra en egen påskkaka, och där och då blev det självklart att vi skulle ha en tävling om vem som skulle briljera mest med sin påskkaka. 

Easter cake

Ska man vinna en tävling så får man ju faktiskt lov att vinna den stort tänkte jag och började skanna internet på recept, men som det oftast blir så fastnade jag inte riktigt för nått och bestämde mig för att köra på en gammal favorit istället. En vit chokladcheescake med både philadelphia och mascarpone ost, smakar som glass fast mycket bättre. Väldans enkel att göra och dessutom lätt att göra i större mängd då jag också gladeligen tog på mig att göra efterrätten till fredagens traditionella påsk-grillkväll med vännerna. Här länk till receptet om någon vill testa (la till lite citron i kakan och bara 145 gram vitchoklad). 

Easter cake

Det jag däremot hittade när jag googlade runt var mycket inspiration till att göra påskkakan fin. Jag blev mest inspirerad av alla chokladägg i högar, gillar när saker är utan desto mer ordning och reda men ändå fint. Så jag köpte hem ett stort ägg att dela på, några såna där goda krämiga små chokladägg i glänsande papper och små söta godisägg som ser precis ut som riktiga ägg och gjorde en egen fin hög på min kaka. Rev också först lite choklad från på kakan, tänkte att det skulle göra att det ser ut som att äggen ligger i ett litet bo. 

Easter cake

När vi igår firade påsk med familjen så gick jag med min syster och tre av mina syskonbarn och påskade mitt i maten eftersom att vi insåg att klockan började bli mycket. Medan vi var borta blev de andra så kaffesugna att de började äta efterrätt innan vi var hemma, och jag hann inte dekorera min tårta innan den började mumsas på och det blev jag lite butter på, men sen skrattade vi åt det och skyllde på hunden! Och ja, jag vann självklart kaktävlingen, memmakakan gjorde ingen succe och  jag tror kanske att mamman börjar vara färdig med sina memma experiment nu. 

2018-03-31

Januari börjar året, februari kommer näst..

Jag tänkte ju liksom att jag skulle bli lite duktigare på det här bloggande,  men tydligen blev jag inte det riktigt ännu. Jag hade ju också tänkt att jag skulle sammanfatta mitt år ordentligt och hela mars har jag försökt få ihop de här februari bilderna men det har tydligen tagit hela månaden för imorgon är det april och en fjärdedel av 2018 har då redan försvunnit.

Om januari var en evighetslång månad så var februari en förvånansvärt snabb månad. Februari innehöll mycket skola, det vill säga en hel del tid i Jeppis men också en hel del häng med familjen. 

feb1001

Började februari på bästa sättet då jag fick hänga med min systerson, han är en så himla fin och smart ettåring. Och också väldigt mysig. Vi tittade lite på tv, badade, gick på promenad och lekte mycket. 

feb008

Nicke fyllde år och vi firade med allt möjligt gott småplock, tårta och soffhäng.

feb005

Isen började kännas säker, jag är rätt nojig med att gå på isen så det tar ett tag fören jag vågar mig ut, så vi gick på en kall ispromenad.

febt11

Gick och tittade på Jumanji på bio, vi gick mest för att ha nåt att göra en kväll men Jumanji visade sig vara en väldigt underhållande och vi fick skratta sig genom nästan hela filmen. Vi hann också bänka oss framför tv:n och titta på lite OS. 

feb018 febt12

Hängde alltså i Jeppis en del och jag fick tillbaka lite livsglädje när solen tittade fram mellan husen och det kändes okej att gå ut på promenad igen. Jag satte också på mig halaren för första gången detta läsår och gick på en sitz, och på välbehövd dagen efter mat med Martina och Isabelle.

febt010

Sen fick jag sportlov, eller självstudievecka är väl det rätta ordet, och jag började det med att bowla tillsammans med Sandra.

feb021

Fortsatte med att åka till Tuuri med min mor och far. Kom hem med nästan noll saker men jag känner någon konstig slags nostalgi till att hänga på Tuuri med mina föräldrar så måste ändå säga att det var roligt.

feb042

Har saknat att baka men sportlovet gav mig energi och lust till att göra det igen så passade på att göra lite cookies.

feb033

Det är väl inget sportlov utan lite vinteraktiviteter, eller? På den allra kallaste dagen åkte jag med brorsbarnen och min mamma och skrinnade. Ganska roligt ändå.

feb040

Februari får avslutas med den här bilden på min pappa och hunden, de måste vara de bästa kompisarna som finns.

2018-02-11

Var januari 2018 livets längsta månad?

Vi är redan 11 dagar in i februari, det har gått mig näst intill obemräkt förbi att vi redan är nästan halvvägs in i februari. Något som inte gick snabbt alls däremot var januari. Januari kändes som den längsta månaden i mitt liv och jag verkar inte vara ensam om att ha den känslan. 

I januari var jag inte genuint glad en enda dag. Känns sorgligt att säga det men så var det, kanske var det på grund av mörkret eller så var det bara höstens stress i kropp och själ som inte velat ge med sig. Fastän jag inte var den gladaste människan i januari så gjorde jag en del fina saker med människor jag tycker om, och jag hängde också en del med mig själv och mina tankar för att försöka reda ut allt som inte riktigt slutar snurra i mina tankar. Däremot blev det inte så mycket bloggande eller annat kul på sociala medier, var rätt tråkig i januari och ville mest sova eller titta på serier. Och det är ju okej ibland, men i slutet av 2017 bestämde jag mig för att jag behöver se över mitt liv bättre under år 2018. Dels för att jag älskar listor, sammanfattningar och tillbakablickar men också för att jag behöver bli bättre på att komma ihåg bra saker för att peppa min hjärna lite, jag faller så lätt till det negativa. Alltså tycker jag ändå att vi ska titta lite på hur januari såg ut i mitt liv.

En annan grej jag lovat mig själv är att inte ha så himla höga krav på mig själv, alltså får ni en salig blandning av bilder tagna med min halvbra telefonkamera och min något bättre lilla älskade Sony a6000. Tänker att om jag alltid är missnöjd med kvaliteten så visar jag inget, roligare att dela med mig isåfall oavsätt om jag inte är hundra procent nöjd.

Nåja, här kommer lite godbitar ut mitt januari 2018!

janb01

Började året traditionsenligt med en konfektask framför nyårskonserten i Wien. Det gjorde alltid min mamma när jag bodde hemma, och då också jag eftersom att jag alltid varit rätt fastklistrad i min mamma. Tycker ändå att det är en fin tradition, och en dröm jag har är att nångång få se koserten på riktigt på plats i Wien. Tur att det är tillåtet att drömma! Hann också gå några promenader i mörka Vasa under den första veckan i januari då jag ännu var ledig. 

jan01

Hängde med barnen en dag då det ännu var jullov. Vi tittade på netflix, hängde i parken, handlade mat på minimani efter barnens val, åt mycket glass och pulkade. Fina typer att hänga med de här två.

jan03

Ett av mina mål med 2018 är att göra mer mat, och speciellt att pröva på många olika nya maträtter. De två första veckorna i januari lyckades jag och Niclas rätt bra med den grejen, här gjorde jag tomatsoppa och bakade bröd. Efter de där två veckorna har det dock inte gått så bra på matfronten, men tur så finns det mycket tid kvar 2018 ännu att jobba på den saken.

janb03

Solen visade sig äntligen, i både Vasa och i min trappuppgång i Jeppis, efter några långa mörka månader.

jan05

Piffade upp mig en lördagskväll och hade lite extra tid för att ta lite egobilder. Niclas försökte störa mig men istället blev det en söt bild.

jant12

Orsaken till att jag piffat upp mig var för att träffa de här bra typerna! Med åren har utgångar verkligen minskat men nu som då är det minsann trevlig att hänga med flicksen, blanda några drinkar, lägga klackarna på och dansa bort natten.

janb02

Några kaffen har jag hunnit med i både Vasa och Jeppis. Inte lika många fredagskaffen med flickorna som vanligt kan jag känna men glad för de jag hunnit med. Är också himla glad för att det blivit traditon att ta en kaffe med Martina och Isabelle varje vecka i Jeppis, kanske det ända att se framemot med Jeppis just nu när vi alla bara räknar ner dagarna till att få flytta därifrån.

jan08 jan11

Hängde i Solf en dag. Gick en promenad med Nicke och tittade på mommo och moffas hus och drömde om att det kanske kunde vara vårt hem i framtiden. Sen kom också min bror och nästan hela hans familj hem till våra föräldrar för pizza och marängsviss, mammas bravur! 

janb04 
I slutet av månaden hängde jag lite mera med de här två söta. Tillsammans med min mamma hängde vi på Svingeling en söndag. Ett väldans lyckat koncept då jag fick tid att sitta ner med min mamma och prata om livet och också tid för att leka med busfröna. 

Sen var evighetslånga januari slut och februari kom och knackade på. Februari, årets krotaste månad. Sista hela månaden i mitt liv (troligtvis) jag bor i Jeppis. Månaden då det igen är ljust när jag går till skolan och ännu ljust när jag går hem. Tack och lov tog januari slut. 

2018-01-25

Längtan efter att få älska ett hem igen

001

Just nu känner jag mig väldigt ofta frustrerad, och lite borttappad. Är väldigt trött på att inte känna att jag har en plats där jag verkligen känner mig som hemma. Jag bara åker fram och tillbaka och inget känns på riktigt.

Jag ska bara bo ungefär två månader till så där på heltid i jeppislyan så den har mest blivit en förvaringsplats för mina saker och en plats för mig att sova på. Den där mysiga hemma känslan infinner sig aldrig där längre, och jag vill bara bort så fort helgen närmar sig. Nickes lägenhet känns inte heller som mitt hem, även om han är snäll låter mig härja rätt fritt där, men den är för liten för att två människor ska bo där så där på riktigt. Och han längtar nog också lite bort, till nåt som inte känns tillfälligt.

Tror överlag att så mycket i mitt liv just nu känns tillfälligt. Som att inget är värt utan att allt bara är utfyllnad. Längtar så himla mycket efter att verkligen få ha ett riktigt hem tillsammans med Nicke igen, ett hem som jag inte behöver räkna ner dagarna i tills flyttbilen går. Som jag längtar efter att få inreda och skapa ett hem att trivas i.

Bara den här våren kvar i kappsäck, en sommar i Nagu i något väldigt tillfälligt och sen kan vi äntligen få bo någonstans på riktigt igen.